Min dante!
Jag vet att du inte ville lämna mig!
Vi satt ihop, min son!
Vi var ett!
Agnes säger till mig att önskningar
går inte att slå in: för hon har önskat
att du ska komma ned till henne!
Och det gör du inte säger hon!
Jag säger att du är med henne ändå!
Starkast av allt är kärleken!
Vår kärlek Dante!
Jag älskar dig min son / Mama
Vad vill du i livet??!!
På frågan som ställdes:
Vad är det du vill??....
Vad är det jag vill?
Jo jag vill leva som förut
med min son och min dotter.
Det är det jag vill.
Hur ska jag kunna sträva efter det?
Allt annat är bara okej... inte glädje
inte lycka, inte livsmål, utan bara okej.
Visst det är inte att bli våldtagen av 8 soldater
på en gång. Det är inte att bli torterad, inlåst,
behöva se sina kära dö. Utan det är okej......
Är glaset halvtomt eller halvfullt. Olika olika dagar!
Jag har inte kommit runt allt än, är min tanke.
Även om förnuftet förstår, förstår inte mitt hjärta!
I mitt hjärta kommer vi alltid leva tillsammans.
Mama
Grattis Dante 4år!
För fyra år sedan föddes du min älskling!
Till väldens stoltaste mamma,
till världens stoltaste pappa
och till världens stoltaste storasyster.
Jag hade gått med värkar sedan igår, vi var på hinnsvepning
vid 10 tiden och Agnes var hos farmor Zepi. Jag hade hört om igångsättning
och var väl ganska rädd för det. Så när jag kände att det hände ngt så började jag dansa och hoppa, inte bara av glädje utan för att få igång förlossningen. Vi promenerade efter lunch. från Talliden till Alphyddan via båthamnen och vattnet. Vid Zepis hus valde vi att gå 12 trappor upp, det värkte och slet i ligamenten. Men stridis som man är tågade jag på och väl uppe insåg vi att det var lika bra att Agnes var kvar. Tjo nu var det igång djävlar, gick en liten bit och fick en värk osv på vägen hem. kl 21 åkte vi in till Danderyd den här gången. Jag var livrädd efter förra förlossningen som slutade med sugklocka efter 36 h och utan personal på ett underbemannat Sös. Nä nu var vi på BB-Stockholm och det kändes lyxigt och tryggt. En lång svart barnmorska, Madeleine tror jag kom och körde med oss! Jädrar vad bra hon va! David med! Han sprang och värmde vetekuddar och andades med mig! Masserade och tillslut somnade precis som jag då jag fått Edan. Sen kom barnmorskan in vid halv tre och väckte oss och sa ni har kommit hit för att föda barn inte sova, upp och hoppa!
Japp sagt och gjort, jag dansade salsa som jag lärt mig på yogan och edan släppte lite, nu var det lustgas och värkar! Fram kom pallen och David satt bakom. Jag klämde hans fingrar så han hade tänkt att klaga, berättade han i efterhand. Tuuuur han inte gjorde det! Jag födde på huk, med Maddes hjälp och 4,16 tror jag han var ute!
David berättade att navelstängen hade spruckit och lackerat hela rummet men det minns jag inte. Jag minns bara att jag fick en pung i ansiktet!
En pojke! Vi hade fått en pojke! Helt fantastiskt!
Jag var så lycklig, på 6.5 h hade jag fött en pojke som var helt frisk och jag hade överlevt, förlorade 1,2 dl blod ( förra 1 liter, med en massa stygn) helt utan att sy också!
Det var en sådan revansch. Jag var överlycklig!!!
Sen fick vi dessutom hotellfrukost och mysigt hotellrum!
På kvällen var jag ute och gick på premiärtur med min Ora som jag köpt innan, och den fick plats i närbutikens dörr hål. Allt var toppen jag svävade på moln!.... Lyckan varade i 3.5 veckor... sen åkte vi in till Sachsska och hade hittat blod i kisset men är en annan strory som jag tar en annan gång.
Idag tänker jag bara fira min fina starka underbara Dante som är med oss idag!
När jag vaknade vid 4 så hade han öppnat kassetdäcket på min gamla stereo brevid sängen... ja är här mamma! Jag är med dig! Mycket kärlek och smärta mina vänner!
kramar och Grattis Dante!
