dante

 

 

...dök upp ikväll.

 

Den där blytunga, krampiga, omtumlande, förlamande och hemska sorg-sorgen. När det är omöjligt att känna något bra, bara kvävande, gripande och översköljande tung, tung ledsenhet. 

 

Tårarna rinner som av gammal vana, eller ovana. Ikväll får de rinna, ordentligt, lika bra, ut med de bara. Snörvel, snörvel!

 

Ja, ja!

 

Det var länge sedan det skrevs något här. Det kanske trots allt inte är så dåligt.