Dec. 14, 2010
Sitter här och tänker på dig, tittar på dina fina bilder, och mitt hjärta slits itu.
Minns när du var liten, och ännu inte kunde gå, bara krypa runt i gräset.
Inom dig fanns så mycket energi, vilja och kämpaglöd då du försökte nå och få tag på bollen som rullade framför dig.
Jag grät då och och jag gråter nu.
Innan du hann få tag på bollen där på lekplatsen kom det alltid någon och rullade bort den från dig, men med orubblig vilja kröp du efter den, ända tills du plötsligt tröttnade och gav upp. Likt ditt fina, korta liv.
Förbi svepte en sorglig förnimmelse av ödet som väntade dig.
Trots all god vilja, strävan och kamp sparkade någon elak kraft livets boll bort från dig, ända tills du inte längre orkade jaga den.
pappa
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Otroligt vad fint ni skriver om er lilla gulliga kille,sänder styrkekramar till er.
Postat av: Karin Westerberg
Ja ni skriver såå fantastiskt bra båda två! Jag är så otroligt ledsen för eran skull! Dante har många att leka med där uppe nu blandanat Lill Gustav å Stor Gustav.
Bamse kramar från StorGustavs mamma (med kniven i hjärtat)
Postat av: anna-ett barn på jorden, en ängel i himlen
Så fint skrivet, och så förargligt sant.
Våra små oskyldiga barn, drabbade av en sjukdom som hänsynslöst låter sig ta boning i dessa annars oförstörda kroppar.
Jag önskar och hoppas att det kommer en dag, då 4 stolar får vara fulla med barn. Och inte bara 3 av 4.
Trackback
