Okt. 31, 2010
Hopp...
Intressant hur symtomfri tid genast visar sig i ett växande hopp trots prognoser som är minst sagt dystra...
...och så väcks man ur sin drömvärld igen.
Upp och ner. Upp, ...och ner.
Tog en tur till nyckelviken idag, fint där. Dante mådde tyvärr lite dåligt och kräktes ordentligt så vi skippade
besöket på caféet och åkte hem och duschade.
Lite betapred (kortison) och några russin senare var Dante-man på fötter igen, redo för nya tag.
Sjukhuset imorgon för blodprov. Dante har väldigt lågt värde på vita blodkroppar så vi har pausat hans låga dos cyclofosfamid.
Härligt med Agnes och hennes galna upptåg. Hon håller oss på mattan.
Vill passa på och skicka en hälsning och ett stort gäng kramar till alla som följer oss på vår "resa"!
David
Jag kramar dig bubben jag håller om dig älskling! jag finns här för alltid!