Okt. 9, 2010
Idag träffade Dante sina kusiner och besökte brandstationen där det var öppet hus. Sedan väntade mysig fika i Alby friluftsområde. Dante mår trots allt ganska bra, hostar lite mycket, har lite sämre aptit och är lite tröttare än vanligt men förutom det märks inte så mycket.
Hemma lagade jag baconpasta som Dante har "tjatat" om senaste dygnet.
Tvättade hans små händer efter maten...
Läste någonstans att det inte är så bra att sörja i förväg men det går inte att hålla tillbaka. Otroligt tungt och sorgligt.
Dante är så full av liv och förhoppningsvis ovetande om vad som väntar.
Vilken absurd resa...
- Godnatt, Dante!
- Godnatt, pappa!
David
Det är svårt att veta vad jag ska skriva David, du & jag känner ju knappt varandra men jag vill ändå skriva något..vet ju själv att tystnaden & rädslan gör så ont men ibland räcker inte orden till..så jag pratar från hjärtat för då kan det inte bli fel.
Han är så fin eran Dante, det riktigt lyser kämpar glöd ur ögonen på honom & massor av bus! Så där som jag önskar att vi alla kunde vara..leva för stunden, i nuet, bara vara & bli super glad för att man tex får den där efterlängtade bacon pastan äntligen, att få ha en rolig mössa på huvudet eller när man hittar en spännande pinne att leka med i skogen!
En hjälte är vad han är eran Dante, en styrka som är större än Pippi Långstrumps & en kämpar glöd som slår Bröderna Lejonhjärtas med hästlängder.
Dante visste vad han gjorde när han valde er till sina föräldrar, ni är fantastiska!
Glöm aldrig det David..Han valde er!!
Vi tänker på er jätte jätte mycket!
Stora hårda kramar från oss till er
