Nu har det gått ett år sedan Dantes stjärna tändes på himlen!
Igår var sista dagen med Dante i livet. Jag gick igenom varje sekund varje händelse till natten kom.
Jag var rädd rädd för natten. Tänkte inom mig att denna natt är ändå bara en bråkdel av vad jag gått
igenom för ett år sedan. Tillslut somnade jag precis som jag gjorde för ett år sedan men då med en
snusandes Dante vid min sida. Jag sov tungt tills Agnes vaknade och jag tittade på klockan. 02,21 samma klockslag som när det var över för min son.
Idag var en till dag att ta sig igenom. Ångest gråt förtvivlan och handligsförlamning. Tog en promenad, pratade med min kontakt på försorg i hopp om stöd och riktlinjer när ens egen kapacitet svajar. Allt är bara upp och ned jag vet varken in eller ut. Så blev det dags.
kl 14 hade vi bestämt minnesstund i kyrkan. Charlotta vår underbara diakon tog emot oss och hjälpte oss tillrätta. Vi satt runt ljusgloben som Dante så kavat själv brukade stövla fram till och tända ljus för barnen! Alla barnen som är våra kompisar i himlen och ännu på jorden. Vi tände ljus och Charlotta läste en fin text om stöd från Gud när allt är mörkt och svårt. Efter fick vi en sten av henne som symbol för att kärleken är bestående och för evig men ändrar form av tiden.
Där efter bjöd Charlotta oss på kaffe och bullar och vi pratade om minnen och året som gott! Det var så fint allt! Emelie hade med sig tvillingarna och det är underbart med allt liv och rörelse som följer med dem! Livets flod rinner vidare fast än Dante har lämnat jorden och är med morfar och farfar och alla barnen i himlen. Det är gott att se!
Många vänner har uttryckt sitt stöd idag och många delar vår sorg efter Dante. Med dessa kärleksfulla tankar ska jag lägga mig nu och ha levt igenom denna tunga dag! Tack alla som finns vid vår sida! Stor kärlek och varma hjärtan!
Dantes Mama LIsa
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vilken fin mamma o vän du är, du beskriver så fint! Stor kram Josefine!
Postat av: Lisa
Tack <3
Trackback