dante

'
Igår blev det natt innan jag kom i säng. Så vid närmare 01 så började en leksak
i agnes och Dantes rum att spela. Helt själv! jag gick in i det tomma stökiga rummet.
Berättade för dante att agnes var hos mormor och sov. Jag som satt och pluggade
lovade honom att gå o lägga mig så han kunde lägga sig brevid mig som alla nätter.

Min fina pojk!
Sen idag pratade jag med en dagismamma till agnes. Vi kom in på Dante då jag just varit och planterat ljung på graven. Som alla förstår så var jag helt emetionellt slut. Det kan aldrig bli okej att plantera blommor på Dantes grav. För det är så fel att han är död. Egentligen ville hon nog inte veta lyssna eller beröra det oberörbara ämnet som det innebär att ett barn kan dö. Det resulterade i : Ja ha var det länge sen elller....? hon hoppades på ett ja så diskussionen kunde fortgå kring hennes sysselsättning eller renovering av köket. Men nej det är inte länge sedan snart närmar vi oss året. : Ja ha kom det plötsligt eller.....? Nej han föddes med Cancer. : Ja ha leukumi eller...? Nej ( tänkte jag går inte ens in i den diskussionen) ....
Jo därför har jag inte varit ute på arbetsmarknaden på ett tag..... tänkte att hon skulle förstå det då jag vårdat Dante dygnet runt i 3år. För att hon skulle förstå att det var inte som vanligt sa jag: Du förstår agnes började inte på Dagis förns när hon var 3år, för hon bodde med oss på sjukhuset.
Fick till svar: ja ha ni fick lång väntan.....Det slog mig nu att kanske hon menade dagis kön.... men det första jag tänkte var att hon menade väntan på att Dante skulle gå bort. Jag blev så ledsen! 
Hur kan någon tro att jag väntade en sekund på att dante skulle försvinna från mig? 

Vi kämpade för livet varje sekund! Vi levde varje sekund !!!!

Nu tänker jag på det ordspråket som ngn berättade för mig: räcker inte 3 ord så räcker inte 1000.
Hon kommer aldrig i närheten av att förstå hur jag känner för att jag har förlorat min älskade son Dante! Än mindre kommer hon i närheten av att förstå vad jag och min familj har gått igenom undersjukdoms tiden. 

Så här är det idag att vara förälder till ett dött barn! Med traumatiska upplevelser i ryggsäcken! Hela tiden möter man kommentarer från människor som klampar runt i sina triviala vardagsproblem och är missnöjda med livet som de fick, ändra tills de själva står med döden knackandes på dörren eller någon annan katastrof som hälsar på. Först då önskar de precis som jag att de njutit mer av det de hade då de hade möjlighet! 
Men jag hade turen jag fick ha Dante kvar på övertid! Vad vi njöt av varandra och livet! Vi alla tillsammans Dante Agnes jag och pappa david när han var med oss. 
kram alla och god natt!