Älta sorgen?
Älta sorgen?
Vi som förlorat ett barn
kan av många tyckas älta vår sorg.
Vad har de för rätt att tycka?
Vårt ältande är ju vårt sätt
att visa kärleken till vårt barn.
Det är ju detta barn vi har skapat
och burit under vårt hjärta.
Det är detta barn vi har följt till sista vilan.
Det är ju detta barn som vi nu bär med oss i vårt hjärta
På en plats där vi vill ha kvar vårt barn
så länge vi själva andas och finns till.
Vi kallar det kärlek.
Dikt © Gunilla Karlsson
Vi som förlorat ett barn
kan av många tyckas älta vår sorg.
Vad har de för rätt att tycka?
Vårt ältande är ju vårt sätt
att visa kärleken till vårt barn.
Det är ju detta barn vi har skapat
och burit under vårt hjärta.
Det är detta barn vi har följt till sista vilan.
Det är ju detta barn som vi nu bär med oss i vårt hjärta
På en plats där vi vill ha kvar vårt barn
så länge vi själva andas och finns till.
Vi kallar det kärlek.
Dikt © Gunilla Karlsson
David
Genom natten...
"sorgen tar sig så många former.
det är som ett ljus,
som tänds och släcks.
den finns där, och är outhärdlig,
och så försvinner den, för att den är outhärdlig,
för att det inte går att ha den hela tiden.
man fylls och töms.
tusen gånger om dagen glömde jag att han var död.
tusen gånger om dagen mindes jag det plötsligt.
både delarna var outhärdliga.
att glömma honom var det värsta jag kunde göra.
att minnas honom var det värsta jag kunde göra.
en kyla kom och gick.
men aldrig värme.
det fanns bara kyla och frånvaro av kyla.
som att stå med ryggen mot havet. (...)
medan jag stod så gick solen ner,
och det blev natt,
och det är den natten som varat sen dess."
pappa David
