Genom natten...
"sorgen tar sig så många former.
det är som ett ljus,
som tänds och släcks.
den finns där, och är outhärdlig,
och så försvinner den, för att den är outhärdlig,
för att det inte går att ha den hela tiden.
man fylls och töms.
tusen gånger om dagen glömde jag att han var död.
tusen gånger om dagen mindes jag det plötsligt.
både delarna var outhärdliga.
att glömma honom var det värsta jag kunde göra.
att minnas honom var det värsta jag kunde göra.
en kyla kom och gick.
men aldrig värme.
det fanns bara kyla och frånvaro av kyla.
som att stå med ryggen mot havet. (...)
medan jag stod så gick solen ner,
och det blev natt,
och det är den natten som varat sen dess."
pappa David
Kommentarer
Postat av: lisa
Precis så är det
Trackback
