dante

Någon kanske ställer sig själv frågan, hur hanterar man det som väldigt många anser är det värsta en människa kan uppleva?




Kanske så här:

Ett stort tack till:

http://www.minstoradag.org/

och
http://www.alv.se/

och självklart all underbar personal på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, eldsjälarna på barnonkologens avdelning Q84.

Hjältarna på SABH.

Alla ni och många fler därtill hjälpte oss att se våran lilla skrutt bortom hans sjukdom, hjälpte och stöttade två föräldrar i kris och unnade oss att leva på hoppet ända in i det sista.

Tack!!!

Filmen är tagen under vår resa till vimmerby juni 2010, minuterna innan vår bästa läkare ringde oss och berättade att Dantes senaste magnetröntgenundersökning...Puuhh!

Dante var så stolt över sin storasyster, följde henne...lite lustigt faktiskt i klippet. Agnes brukar skratta hjärtligt när hon tittar på filmen.

I alla fall tog vi just den där regniga dagen, usch!, emot beskedet att:
Den senaste behandlingen inte hade gett önskat resultat och att vi var framme vid det som vi fasade för...nedräkningen för våran älskade, gosiga kille.

Sista tiden blev hela 5 månader, det tackar vi för.

Dante utvecklades och blev våran lillgeneral med sina gröna gummistövlar.
Rädd för blodprov eller de andra fem miljoner gångerna han fick utstå nålsticken? Icke!! Enda gången han blev ledsen var när han ABSOLUT ville ta blodprovet i tummen och vi fann det olämpligt.

Vissa kanske tänker, han visste inget annat. Dante, pappa säger här och nu:

Världen gick miste om ett stycke kämpe, en glädjespruta av sällan skådat slag.

Fotografier där det ser ut som att du skulle du ha tröttnat är ytterst få och med tanke på vad du fick gå igenom kunde de definitivt vara fler. Att se andra människors leenden där du drog förbi var inte så jobbigt för en väldigt stolt pappa.

Du var så långt från en gnällspik man någonsin kan komma.

Härligt bestämd.

Givmild

Vi försökte ta tillvara på stunderna...

Det tunga beskedet till trots, barnens och vår vistelse nere i vimmerby var helt otrolig.
TACK, tack!

-------------


Lillebror Dante ville inte gå upp måndagen den 8:e november 2010.

Natten till den 9:e november tog Dante sina sista andetag i mamma Lisas varma, trygga famn, med pappa och bästa moster Emelie vid sin sida.

Vi saknar dig älskade, finaste, modiga Dante!

Tacksamma att vi fick uppleva dig!

Vara med dig när du tog för dig av livet under dina nästan 3 år här på jorden.

Krama alla änglar från oss...

Nu ska vi rycka upp oss ta vara på våra liv och gå vidare på livets väg.

Bamsekramar!


http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Ge-en-gava






Långt inlägg det här...


Kortet togs strax efter vi samtalat med läkaren som gav beskedet att Dantes cancer blir en för svår nöt att knäcka. Vi pratade om att det kunde vara så lite som ett par veckor kvar...

Detta kort är ett av de tyngsta och mest sorgliga som tagits under vår"resa/kamp".
Agnes och Dante är totalt uppslukade av vattenleken och lyckligtvis helt ovetande om vad pappa och mamma precis fått för mardrömsbesked.
Trots att vi visste att chanserna var små...Spiken i kistan där och då i regnet, på våran semester och med 2 härliga dagar att se fram emot.

Regnet dolde våra tårar...




Jag litar på att den dagen kommer då jag kan tänka tillbaka och bara fyllas med värme och glädje.

Den stunden välkomnar jag med öppna armar.



Pappa David