dante

Jag vet vad felet är!
Du är inte med oss Dante. Du är med oss i mina tankar eller agnes lekar och sånger( hon gjorde en sång i förra veckan som hette liv oc död som handlade om dig dante och att du dött) Du är med i våra hjärtan och när jag tittar på bilder av ditt mjuka ansikte och knubbiga fingrar känner jag din hud. När jag satte upp en lysande ren på ballkongen vet jag att du hade skrattat med mig och Agnes. Jag saknar din personlighet, dina upplysande kommentarer om hur livet ska vara, din humor och din självsäkerhet och din sårbarhet när du saknar oss och är rädd. Min pojke!
Jag vet vad felet är, varför jag inte kan glädjas i stunder som skulle vara fyllda av glädje, Du saknas mig, i alla situationer så saknas du Dante. Du skulle ju varit med! Jag undrar så varför jag inte fick behålla dig i livet som en frisk liten pojke. Varför var det tvunget att vara så? Jag saknar dig jag älskar dig jag önskar jag snart får vara med dig min son<3