dante

Alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar, själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar. Som en vindil genom luften, som en fjäril flyger bort, som en viskning hörs bland bergen blev ditt liv här alltför kort.

Som ett solsken genom mörkret, som en saga kom och gick, som en gryning ovan molnen var den enda tid du fick; det kom änglar dig till mötes, tyst togs andan ur ditt bröst, under tusen fåglars stämmor gjordes sommaren till höst.

Som en havsbris över ytan, som en smekning på min kind, som ett månsken genom natten var ditt liv här som en vind: alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar, själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar.
❣/Mama