dante

Det är nu andra gången i bloggens/minnessidans historia det inte skrivs en rad under en hel månad.

 

Jag skulle så gärna säga att det är för att sorgen har släppt taget om än bara för ett litet tag.

 

Skrev detta på fejjan den 8 november:

 

"A Tuesday morning 3 years ago Dante said enough is enough, we remember him both with sadness and joy! Thanks for the moments!"

 

Pratade med min läkare idag och han sa det att sorgen över ett barn är inget du kommer över som man då kanske gör vid t ex en förälders bortgång utan den sorgen bär man med sig hela livet och måste helt enkelt lära sig att leva med den.

 

Inget nytt i det egentligen bara att vissa saker måste liksom bankas in i skallen lite hårdare och upprepade gånger.

 

Det känns som om jag är tillbaka på ruta noll igen, samma frågor:

 

Vad var det som hände?

 

Var är du?

 

Visste du om ditt öde?

 

Gav jag verkligen mitt allt?

 

Vart tog du vägen?

 

 

Hittade en bild på dig och mig. 2 muntergökar.

 

Ok, båda med giltiga anledningar till att inte skutta runt av glädje

 

Inatt fick hag cara ned dig dante. Vi var på kandet och cyklade. Du satt i stoolen dör bak. Jag frågade om du gillase landet.  Du sa att du.älskade Rummis. Så där som vara du kan! Sen pussade du mormor på kinden♥ tack för den här fantastiska stunden. 

Jag har lärt mig att hantera sorgen. Jippie o´j vad bra. Precis som psykologer och terapeuter  sa i början efter Dantes död. Då när smärtan var så stor att det gällde att överleva varje stund, timme och dag utan att hoppa av livet vilda fors. Nu kan jag välja att gå in i sorgen eller inte. Gissa vad jo det blir inte så för jag har lagt min sorg i en burk och satt locket på. Jag börjar bli bitter, arg, ledsen, less orkeslös. Vet ni jag orkar inte mer. Nu handlar det inte om att kämpa för att stanna på jorden. Jag orkar inte hålla min sorg i burken. Jag är så jävla ledsen, så jävla jävla ledsen. Det finns inget som kan få mig att ignorera känslan längre. Jag har flytt i 3 år och 3 år innan det. Jag har varit stark som ett jävla berg. Jag har gått genom storm och nu måste jag få vila. Im no f..cking super woman

 

 

 

 

 

 

 

 

pappa

 

Jag var så stolt över nina två barn. Över mig själv som klarade livet med mina juveler så tätt inpå varandra. Och Dante som var sjuk. Jag var stolt över oss! Vi var en familj och jag var en super mum. Vem är jag nu? Jag har kommit dit nu. Det är dags. Jag behöver vara den jag ska vara i det nya livet! Vem är jag nu?

 

 

 

Hej Dante!

 

Nu är vår andra avkopplande vistelse vid härliga Almers hus slut för den här gången.

 

 

Idag är det skolavslutning för din storasyster

 

 

 

 

 

 

 

Idag tog jag en promenad till sjukhuset, lite bearbetning skadar väl inte.

 

Mängder av minnen.

 

Från cafeterian. Bruna, bruna "suckarnas gång"...

 

Tungt. Väldigt tungt.

 

Väl uppe på avdelningen, Q84, kändes det lite bättre. 2 syrror som var med då, tog sig lite tid och lyssnade på mig och mina idéer.

Ska ta med Agnes någon dag, får se hur mycket hon kommer ihåg.

 

I hissen på väg därifrån såg jag en bild som jag sett hundratals gånger men egentligen inte alls sett...

 

Vem är vem?

 

 

 

Dans med alla familjer i blå salen på Ågrenska. Där dansar vi och släpper loss till Mauridan, afrodans och härliga rytmer, vilket passade utmärkt efter en dag med tungt sorgbearbetning. Hjärnan är helt tom och kroppen är tung. Det var underbart att få röra sig till musiken. Helt plötsligt såg jag allas barn mittbland sina familjer. Där satt Alfons på sidan bakom sina systrar, Cornelia stod ståtlig och vacker och dansade framför sin mamma, Dante stod framför pappa David och gjorde härliga stamp och skrattade högt. Bredvid mig låg Philip på en filt framför sin mama som dansade och LillPhilip eller som här var stor stod mellan mamma Anna och storebror Ruben och jazzade loss. Tilda stod framför sin mamma och pappa som var lyckliga och Evelina gungade med mellan sin fina stora syster och mamma. Alla var där... iris med sin storasyster Tyra hoppade med Dante i ring och vi alla var en stor lycklig hög med männsikor. precis som vi kommer att vara en dag då vi åter samlas alla<3 / Mamma lisa

 

Något säger mig att Dante inte jublade när vi flyttade...

 

 

Pappa

 

Varje dag är du med oss Dante! Som saknad lillebror.

Jag får acceptera att du är där och jag är här. Här med agnes.

Nu kommer våren för oss! Hos dig är det alltid vår gubben!

Med hopp, tro, förtröstan och tillit <3

Kram Mama

 

Vår stora kille fyller 5 år idag, stort grattis önskar Mamma Pappa och storasyster Agnes.

Ha världens bästa dag i himlen mitt hjärta.!