dante

Jag vet att du inte ville lämna mig!
Vi satt ihop, min son!
Vi var ett!

Agnes säger till mig att önskningar
går inte att slå in: för hon har önskat
att du ska komma ned till henne!
Och det gör du inte säger hon!
Jag säger att du är med henne ändå!

Starkast av allt är kärleken!
Vår kärlek Dante!

Jag älskar dig min son / Mama

För fyra år sedan föddes du min älskling!
Till väldens stoltaste mamma,
till världens stoltaste pappa
och till världens stoltaste storasyster.
Jag hade gått med värkar sedan igår, vi var på  hinnsvepning
vid 10 tiden och Agnes var hos farmor Zepi. Jag hade hört om igångsättning
och var väl ganska rädd för det. Så när jag kände att det hände ngt så började jag dansa och hoppa, inte bara av glädje utan för att få igång förlossningen. Vi promenerade efter lunch. från Talliden till Alphyddan via båthamnen och vattnet. Vid Zepis hus valde vi att gå 12 trappor upp, det värkte och slet i ligamenten. Men stridis som man är tågade jag på och väl uppe insåg vi att det var lika bra att Agnes var kvar. Tjo nu var det igång djävlar, gick en liten bit och fick en värk osv på vägen hem. kl 21 åkte vi in till Danderyd den här gången. Jag var livrädd efter förra förlossningen som slutade med sugklocka efter 36 h och utan personal på ett underbemannat Sös. Nä nu var vi på BB-Stockholm och det kändes lyxigt och tryggt. En lång svart barnmorska, Madeleine tror jag kom och körde med oss! Jädrar vad bra hon va! David med! Han sprang och värmde vetekuddar och andades med mig! Masserade och tillslut somnade precis som jag då jag fått Edan. Sen kom barnmorskan in vid halv tre och väckte oss och sa ni har kommit hit för att föda barn inte sova, upp och hoppa!
Japp sagt och gjort, jag dansade salsa som jag lärt mig på yogan och edan släppte lite, nu var det lustgas och värkar! Fram kom pallen och David satt bakom. Jag klämde hans fingrar så han hade tänkt att klaga, berättade han i efterhand. Tuuuur han inte gjorde det! Jag födde på huk, med Maddes hjälp och 4,16 tror jag han var ute!
David berättade att navelstängen hade spruckit och lackerat hela rummet men det minns jag inte. Jag minns bara att jag fick en pung i ansiktet!
 En pojke! Vi hade fått en pojke! Helt fantastiskt!
Jag var så lycklig, på 6.5 h hade jag fött en pojke som var helt frisk och jag hade överlevt, förlorade 1,2 dl blod ( förra 1 liter, med en massa stygn) helt utan att sy också!
Det var en sådan revansch. Jag var överlycklig!!!
Sen fick vi dessutom hotellfrukost och mysigt hotellrum!
På kvällen var jag ute och gick på premiärtur med min Ora som jag köpt innan, och den fick plats i närbutikens dörr hål. Allt var toppen jag svävade på moln!.... Lyckan varade i 3.5 veckor... sen åkte vi in till Sachsska och hade hittat blod i kisset men är en annan strory som jag tar en annan gång.

Idag tänker jag bara fira min fina starka underbara Dante som är med oss idag!
När jag vaknade vid 4 så hade han öppnat kassetdäcket på min gamla stereo brevid sängen... ja är här mamma! Jag är med dig! Mycket kärlek och smärta mina vänner!
kramar och Grattis Dante!

2011.

Ett år som jag innerligt hoppas bara kan följas av bättre.

Eller hur Dante?

Grymt söt är du i alla fall...






Så här ser storasyster ut när hon busar med pappsen:
 



Kramar till alla och ett riktigt härligt...

GOTT NYTT ÅR!!!


Pappa David

Ge mig mod att våga leva vidare
Ge mig mod att leva med smärtan
att förstå, acceptera det ofattbara,
det obenämnbara, den ofantliga smärtan.

Ge mig mod att älska och våga bli älskad!


Hade inte tänkt att fira jul iår
men idag tog jag upp kartongen
Agnes ska få julpynta efter dagis
Du är med oss mer än någonsin
Dante! I allt vi gör och allt vi är
är du för evigt i våra hjärtan med oss!

/ mama

I natt grät jag ut i intet " jag saknar dig,Dante" , då föll lampan ned brevid mig.
min fastskruvade lilla spotlight som jag har brevid sängen. Det var som du stod
där brevid mig som förr och bara fanns vid min sida. Min fina son! Jag älskar dig så!

kramar o pussar
Mama

Jag känner det i hela kroppen!
Livet vill gå vidare med mig.
Jag viiiiiillll inte! det drar i mig
som en flod och jag håller fast vid
en stolpe och jag kämpar men vet
att förr eller senare kommer jag
att tappa greppet.

Livet flod vill gå vidare med mig.
Jag är rädd! Jag vill vara nära min
Dante, min sorg till Dante är närmaste
jag kommer!

Du är en del av mig min son! En dag blir vi ett igen!

kram mama

Igår var sista dagen med Dante i livet. Jag gick igenom varje sekund varje händelse till natten kom.
Jag var rädd rädd för natten. Tänkte inom mig att denna natt är ändå bara en bråkdel av vad jag gått
igenom för ett år sedan. Tillslut somnade jag precis som jag gjorde för ett år sedan men då med en
snusandes Dante vid min sida. Jag sov tungt tills Agnes vaknade och jag tittade på klockan. 02,21 samma klockslag som när det var över för min son.
Idag var en till dag att ta sig igenom. Ångest gråt förtvivlan och handligsförlamning. Tog en promenad, pratade med min kontakt på försorg i hopp om stöd och riktlinjer när ens egen kapacitet svajar. Allt är bara upp och ned jag vet varken in eller ut. Så blev det dags.
kl 14 hade vi bestämt minnesstund i kyrkan. Charlotta vår underbara diakon tog emot oss och hjälpte oss tillrätta. Vi satt runt ljusgloben som Dante så kavat själv brukade stövla fram till och tända ljus för barnen! Alla barnen som är våra kompisar i himlen och ännu på jorden. Vi tände ljus och Charlotta läste en fin text om stöd från Gud när allt är mörkt och svårt. Efter fick vi en sten av henne som symbol för att kärleken är bestående och för evig men ändrar form av tiden.
Där efter bjöd Charlotta oss på kaffe och bullar och vi pratade om minnen och året som gott! Det var så fint allt! Emelie hade med sig tvillingarna och det är underbart med allt liv och rörelse som följer med dem! Livets flod rinner vidare fast än Dante har lämnat jorden och är med morfar och farfar och alla barnen i himlen. Det är gott att se!
Många vänner har uttryckt sitt stöd idag och många delar vår sorg efter Dante. Med dessa kärleksfulla tankar ska jag lägga mig nu och ha levt igenom denna tunga dag! Tack alla som finns vid vår sida! Stor kärlek och varma hjärtan!
Dantes Mama LIsa

Jag går nu mamma o Pappa o Agnes!
Jag går nu.
Jag saknar er och jag vill gärna vara med er
men jag går nu
Ibland är jag hos er och bara är med, ligger på soffan och brevid på sängen
När lägenheten är tom undrar jag var ni är! Hallå glömde ni mig?
LIlla gubben hur skulle livet varit om du kunde vara kvar?

Mama som älskar dig över allt i hela världen

Snart har det gått ett år sedan du somnade in. Ett år!?

Sorgen och saknaden leker kurragömma.
 
Häromdagen hittade jag en mapp med filmer med dig som jag inte sett förut, de var härliga att se.
Tungt men härligt.

Psalmen nedanför hörde jag första gången på Rios fina begravning och den har dykt upp lite här och där sen dess.

Det närmar sig Dante. Bilderna ligger på näthinnan, allt som hänt kring denhär tiden för ett år sedan. Absurda bilder om ngt hemskt och ofattbart. Saknar din kind så ernormt! Som att ha ett städ av järn inkört i bröstkorgen. Det går inte att andas. som att var på promenad på benpiporna och med armsnuttar och kött o blod bara hänger fritt. jag bara går och går tar steg efter steg. Ibland går det lite lätt ibland går det knappt framåt. Agnes och jag var i guldbutiken idag för att kolla på örhängen. Hon var så tålmodig och väntade med mig tills det blev vår tur. Jag ville ge henne ngt för det så hon fick välja en penna vid kassan som hade figurer upptill. Hon ville då ta två, och jag frågade vem som skulle ha den andra, och fick ett självklart svar: Dante. Den ena är jag och den andra är Dante! Varje dag Dante är du med oss! Jag kan inte fatta att du har lämnat oss.
orkar inte mer idag ska gå till sängen, det är tunga dagar i dessa tider.
kramar mama

'
Igår blev det natt innan jag kom i säng. Så vid närmare 01 så började en leksak
i agnes och Dantes rum att spela. Helt själv! jag gick in i det tomma stökiga rummet.
Berättade för dante att agnes var hos mormor och sov. Jag som satt och pluggade
lovade honom att gå o lägga mig så han kunde lägga sig brevid mig som alla nätter.

Min fina pojk!
Sen idag pratade jag med en dagismamma till agnes. Vi kom in på Dante då jag just varit och planterat ljung på graven. Som alla förstår så var jag helt emetionellt slut. Det kan aldrig bli okej att plantera blommor på Dantes grav. För det är så fel att han är död. Egentligen ville hon nog inte veta lyssna eller beröra det oberörbara ämnet som det innebär att ett barn kan dö. Det resulterade i : Ja ha var det länge sen elller....? hon hoppades på ett ja så diskussionen kunde fortgå kring hennes sysselsättning eller renovering av köket. Men nej det är inte länge sedan snart närmar vi oss året. : Ja ha kom det plötsligt eller.....? Nej han föddes med Cancer. : Ja ha leukumi eller...? Nej ( tänkte jag går inte ens in i den diskussionen) ....
Jo därför har jag inte varit ute på arbetsmarknaden på ett tag..... tänkte att hon skulle förstå det då jag vårdat Dante dygnet runt i 3år. För att hon skulle förstå att det var inte som vanligt sa jag: Du förstår agnes började inte på Dagis förns när hon var 3år, för hon bodde med oss på sjukhuset.
Fick till svar: ja ha ni fick lång väntan.....Det slog mig nu att kanske hon menade dagis kön.... men det första jag tänkte var att hon menade väntan på att Dante skulle gå bort. Jag blev så ledsen! 
Hur kan någon tro att jag väntade en sekund på att dante skulle försvinna från mig? 

Vi kämpade för livet varje sekund! Vi levde varje sekund !!!!

Nu tänker jag på det ordspråket som ngn berättade för mig: räcker inte 3 ord så räcker inte 1000.
Hon kommer aldrig i närheten av att förstå hur jag känner för att jag har förlorat min älskade son Dante! Än mindre kommer hon i närheten av att förstå vad jag och min familj har gått igenom undersjukdoms tiden. 

Så här är det idag att vara förälder till ett dött barn! Med traumatiska upplevelser i ryggsäcken! Hela tiden möter man kommentarer från människor som klampar runt i sina triviala vardagsproblem och är missnöjda med livet som de fick, ändra tills de själva står med döden knackandes på dörren eller någon annan katastrof som hälsar på. Först då önskar de precis som jag att de njutit mer av det de hade då de hade möjlighet! 
Men jag hade turen jag fick ha Dante kvar på övertid! Vad vi njöt av varandra och livet! Vi alla tillsammans Dante Agnes jag och pappa david när han var med oss. 
kram alla och god natt!
 

Lillkorven är med mig varjedag!
Mig och agnes!
puss o kram <3

'
Det gör inget om jag dör.
Det spelar ingen roll hur jag lever.
Det spelar ingen roll vad jag gör
För det gör inget om jag dör.

Livet utan dig!


mama

pappa

pappa

Jag har varit borta i flera dagar i Toscana.
Studerat städerna dess arkitettur, kultur nu och då.
Vilken upplevelse!!! Helt fantastskt!
Några kärringar som inte fått ngt på länge klagade på att det
var pizza o pasta vid många måltider.... daaahhh var var vi ??
Jo i Italien... man undrar hur folk har mage. Resan och kursen är
dessutom bekostad av staten.( Annars hade jag aldrig haft råd att åka)
Det blir att jag håller ihop under tillställningar som dessa. Håller ihop,
lite flytande med hjälp av vin osv. Lyckades ändå bli omtyckt av de flesta
och presterade in helt okej redovisning och lektionsplanering till sista dagen,
även fast taxin till flygplatsen skulle gå om typ 50 min o nej jag hade inte packat:)
Taskig framförhållning är ett handikapp än men det är som att jag inte kan tänka
längre än ngr timmar frammåt. Jag greppar det inte.
Psykologen och alla säger att det kommer bli bättre.
Ibland är det skönt att vara så i nuet. Exempelvis var det generalstrejk den dagen mitt flyg
skulle gå hem. Dvs riskt för inställt flyg och tågen gick ej. Jag hade en resväg på 1,5 h med pendeltåg till pisa
för att ta mig hem. Många oroade sig å mina vägnar men inte jag, för långt fram att greppa!
Det löste sig för organisationen betalade 150 euro för taxi. Tur!

När jag lämnade gänget så kom det över mig, så fort jag blev ensam kommer sanningen. Som ett slag över käften, jag kan bara skrika i skräck. Vaaaaa h,  vad har jag varit med om. Det är inte sant! min son min son jag saknar dig. Din kind din kropp. Så vill jag bara hem, hem till min lägenhet där Dante väntar. Här är vi tillsammans i allafall. Jag min son och även sorgen. 4dagar ungerfär är vad jag klarar, och då fick jag en stund i kyrkan i Pistoia för att släppa ut lite av sorgen.
Snart ska jag hämta min älskade dotter på dagis och krama henne tills hon skriker.
kram till alla från mama globetrotter

Massor med kramar och goseligos från pappa och storasyster!


Vi saknar dig!