Agnes och Dante, pappas pärlor!


Någon kanske ställer sig själv frågan, hur hanterar man det som väldigt många anser är det värsta en människa kan uppleva?

agnes och dante vimmerby juni 2010


Kanske så här:


Ett stort tack till:

http://www.minstoradag.org/

och
http://www.alv.se/

och självklart all underbar personal på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, eldsjälarna på barnonkologens avdelning Q84.

Hjältarna på SABH.

Alla ni och många fler därtill hjälpte oss att se våran lilla skrutt bortom hans sjukdom, hjälpte och stöttade två föräldrar i kris och unnade oss att leva på hoppet ända in i det sista.

Tack!!!

Filmen är tagen under vår resa till vimmerby juni 2010, minuterna innan vår bästa läkare ringde oss och berättade att Dantes senaste magnetröntgenundersökning...Puuhh!

Dante var så stolt över sin storasyster, följde henne...lite lustigt faktiskt i klippet. Agnes brukar skratta hjärtligt när hon tittar på filmen.

I alla fall tog vi just den där regniga dagen, usch!, emot beskedet att:
Den senaste behandlingen inte hade gett önskat resultat och att vi var framme vid det som vi fasade för...nedräkningen för våran älskade, gosiga kille.

Sista tiden blev hela 5 månader, det tackar vi för.

Dante utvecklades och blev våran lillgeneral med sina gröna gummistövlar.
Rädd för blodprov eller de andra fem miljoner gångerna han fick utstå nålsticken? Icke!! Enda gången han blev ledsen var när han ABSOLUT ville ta blodprovet i tummen och vi fann det olämpligt.

Vissa kanske tänker, han visste inget annat. Dante, pappa säger här och nu:

Världen gick miste om ett stycke kämpe, en glädjespruta av sällan skådat slag.

Fotografier där det ser ut som att du skulle du ha tröttnat är ytterst få och med tanke på vad du fick gå igenom kunde de definitivt vara fler. Att se andra människors leenden där du drog förbi var inte så jobbigt för en väldigt stolt pappa.

Du var så långt från en gnällspik man någonsin kan komma.

Härligt bestämd.

Givmild

Vi försökte ta tillvara på stunderna...

Det tunga beskedet till trots, barnens och vår vistelse nere i vimmerby var helt otrolig.
TACK, tack!

-------------


Lillebror Dante ville inte gå upp måndagen den 8:e november 2010.

Natten till den 9:e november tog Dante sina sista andetag i mamma Lisas varma, trygga famn, med pappa och bästa moster Emelie vid sin sida.

Vi saknar dig älskade, finaste, modiga Dante!

Tacksamma att vi fick uppleva dig!

Vara med dig när du tog för dig av livet under dina nästan 3 år här på jorden.

Krama alla änglar från oss...

Nu ska vi rycka upp oss ta vara på våra liv och gå vidare på livets väg.

Bamsekramar!


http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Ge-en-gava






Långt inlägg det här...


Kortet togs strax efter vi samtalat med läkaren som gav beskedet att Dantes cancer blir en för svår nöt att knäcka. Vi pratade om att det kunde vara så lite som ett par veckor kvar...

Detta kort är ett av de tyngsta och mest sorgliga som tagits under vår"resa/kamp".
Agnes och Dante är totalt uppslukade av vattenleken och lyckligtvis helt ovetande om vad pappa och mamma precis fått för mardrömsbesked.
Trots att vi visste att chanserna var små...Spiken i kistan där och då i regnet, på våran semester och med 2 härliga dagar att se fram emot.

Regnet dolde våra tårar...


en ögonblicksbild som jag önskar av hela mitt hjärta att jag en dag kan le åt

Jag litar på att den dagen kommer då jag kan tänka tillbaka och bara fyllas med värme och glädje.

Den stunden välkomnar jag med öppna armar.



Pappa David

Förtvivlan förtvilan


Att förlora ett barn, att förlora din kära kära bebis....
Jag tror jag stänger av som mitt eget liv blivit en hemsk historia
något tragiskt som drabbat några. Tänkte tankar kring hur livet var förut
hur livet var då Dante levde och vi var i Cancervärlden. "Stackars barn som får bli utsatta för det hemska
är det inte lika bra att de inte får lida så....." Det är ett sätt att se på det hela. Ett annat är livet som man får att leva är just ditt egna liv med dina barn och dina kära. Visst är det en omänsklig kamp många gånger men alla de stunder som lyckan är där är så många! Att få ha lärt känna sitt barn och ta del av dens person.  Det är dags att jag börjar leva i mitt liv igen, får försöka ruska om mig och komma på vad  och var det är... 1 och ett halvt år har gått sen kvällen då Dante, varm och go låg i min säng och levde för sista gången. Förtvivlan är det jag känner när jag tänker på den kvällen, saknad och sådan sorg. Att jag inte fick ha dig levande. Sorgen är tung brukar man säga. Den förlamar. Den lägger sig i armar och ben och är tung. Sen får man ställa sig igen, för livet som jag lever är just mitt liv som jag fick. kramar från mAmman

Att bära på något tungt






Av Emma Abrahamsson, Mental Kraft. 
 

Smärtsamma minnen

Det kan vara svårt att släppa övertygelsen att vårt liv bestäms och alltid kommer att bestämmas av de trauman vi drabbas av. Det är praktiskt taget omöjligt att inte påverkas av känslomässiga trauman. Smärtsamma minnen kan genomsyra oss i kropp och själ, och risken finns att vi ser varje ny händelse i ljuset av svåra händelser vi upplevt tidigare. Det blir tyvärr också lätt en vana och en trygghet att dröja kvar vid smärtsamma minnen. Att leva i det förflutna kan ske så rutinmässigt att vi inte ens gör det medvetet. En av livets svåraste utmaningar är att släppa taget, och därmed sluta ödsla kraft på sådant som redan har passerat. Även om vi rent intellektuellt kan förstå meningen med att släppa taget om det förgångna, är det mycket svårt att göra detta rent känslomässigt. Ofta är vi inte ens villiga att släppa taget om gamla oförrätter. I teorin verkar förlåtelse tilltalande, men i praktiken är det inte särskilt lockande för de flesta människor. Vi känner att ett brott som begåtts mot oss måste bestraffas, och att även vi själva måste straffas för våra missgärningar, fula tankar och negativa attityder.
 

Det förflutnas makt

I svåra stunder är det lätt att glömma att allt i vårt liv har en mening. Vi tror ofta att det är omöjligt att leva ett lyckligt liv efter svåra upplevelser, och vi kan till och med bli provocerade av någon som uppmanar oss att gå vidare och lämna det förflutna bakom oss. Att bli fri från sina traumatiska minnen kan kännas otänkbart, och vi kan känna det som om ingen egentligen förstår hur vi har det. Men att leva kvar i sina trauman utan en uppriktig strävan att släppa taget om dem, är minst lika skadligt för oss som det egentliga traumat har varit. Att inte släppa taget om svåra händelser är ett självplågeri, som gör att medvetandet ständigt är inriktat på svaghet istället för utveckling.
 

Varför blir vi sårade, svikna och övergivna?

Det finns inga fullständiga svar på frågan "varför". Vi kan ställa den frågan om och om igen, utan att bli klokare. Det mänskliga förnuftet kan inte greppa allt och det kan inte användas för att förklara plötsliga och oförutsägbara händelser. Ändå fortsätter vi att ställa oss frågan "varför" om och om igen, och hoppas att vi någon gång ska få ett svar. Men att fråga sig själv varför vi råkar ut för smärtsamma händelser i livet är ett meningslöst slöseri med energi. Att förlåta innebär helt enkelt att vi avsäger oss behovet av att kräva hämnd eller förklaringar på det som har skett. Sann förlåtelse läker och helar oss både själsligt och kroppsligt. Det är en medveten handling, som befriar själen från behovet av personlig hämnd och synen på oss själva som offer i en skoningslös verklighet.
 

Det finns en djupare mening med smärtan

Den djupare meningen som ligger i vår smärta är att finna styrkan att övervinna den och att dra lärdomar av den. Vi ska lära oss av det som sker - inte krossas av det. Det är genom våra traumatiska upplevelser som vi verkligen kan se in i andra människors hjärtan. Svåra upplevelser ger oss möjlighet att lära oss medkänsla och få visdom. Även om många av livets lärdomar är oerhört smärtsamma, är de i grund och botten ändå positiva. Var förvissad om att det finns en viktig orsak till att saker sker - även om du inte förstår det just nu. Kom ihåg att det alltid är du som avgör om du ska släppa smärtan eller hålla fast vid den. Att vägra släppa taget om det förflutna, oavsett om det var positivt eller negativt, innebär alltid att du förlorar kraft och energi som du behöver nu.
 

Att släppa taget

Vi har så svårt att acceptera att allt som finns är nuet och att det som skedde igår redan är borta. Men det enda som egentligen finns kvar av gårdagen är våra egna tankar och känslor kring det som har skett. Så länge vi håller kvar negativa bindningar till andra människor och händelser, kommer allt vi gör i livet att påverkas av det. Att släppa taget om negativa minnen och känslokopplingar är en process, och det är inte praktiskt möjligt att släppa hela taget på en gång. Det första och viktigaste steget mot läkning är att erkänna och acceptera våra känslor exakt som de är, utan att anklaga någon annan för vad vi känner. Detta är detsamma som att ta ansvar för vad vi känner. Försök inte förtränga negativa tankar och känslor; sätt istället ord på dem. När du accepterar din smärta utan rädsla, kommer den att förlora sin makt över dig.
 

Att leva i nuet

Alla andliga läror ger oss budskapet om att leva i nuet. Jesus sade t ex: "Lämna de döda och gå vidare i livet." Oavsett vad det är som har krossat vårt hjärta är valen alltid desamma. Vad tänker vi göra åt vår smärta? Kommer vi att använda smärtan som en ursäkt för att vara offer i verkligheten, eller ska vi befria oss från den makt som verkligheten har över oss genom att förlåta det som skett? Den här frågan kommer att upprepas gång på gång för oss, tills det svar vi ger gör oss fria. Den enda verkliga makten vi egentligen har, är vår möjlighet att välja. Ofta känner vi att vi inte har något val när vi reagerar och handlar negativt, men det är inte sant. Varje liten situation i livet ger oss en valmöjlighet, och verkligheten lämnar oss aldrig utan val.
 

Att finna mening

I varje situation, oavsett hur svår den känns, har du möjlighet att söka efter meningen bakom det som händer. Det kan vara mycket svårt att anta det här perspektivet, eftersom de flesta människor känner sig som offer i en oförutsägbar verklighet. I svåra situationer är det lätt att fastna i självömkan och fråga sig själv: "Varför händer detta just mig?" istället för att ställa den väsentliga frågan: "Varför händer detta, och vad måste jag lära mig för att gå vidare?" Gå förbi frågor som: "Varför händer detta mig?" och fokusera på att leva här och nu. Låt inte dina frågor om varför saker och ting sker ta över ditt liv och dina tankar. Ingenting sker slumpmässigt och ingenting är egentligen ett straff.

Verkligheten är inte ondskefull bara för att vi inte kan förstå eller förutsäga den. Vi kan inte förstå livets tvära vändningar genom logiska resonemang, och det skrämmer oss. Verkligheten är inte logisk och förutsägbar, åtminstone inte ur ett mänskligt perspektiv. Vi måste acceptera att vi saknar kontroll över verkligheten, och sluta att kämpa mot detta faktum. Det är visserligen inte särskilt lätt att tänka så i alla situationer, men ändå är det denna inställning som kan ge kraft och vägledning. 

Det magiska med livet är att det egentligen bara pågår nu. Du har helt enkelt inget annat att välja på än att förlita dig på att det ytterst måste finnas en positiv orsak till det som har hänt och att meningen kommer att uppenbaras när stunden är den rätta. Denna övertygelse är kraftfull och välgörande för ditt inre, och du måste därför arbeta för att skapa tillit till att livets syfte är större än vad du själv kan förstå.

Av Emma Abrahamsson



Pappa David


Titta skinaste stjärnan!



Titta mamma säger Agnes ikväll och pekar uppåt. Där är skinaste stjärnan som skiner så mycket.
Jag tror det är Dante som skiner för oss. Hon håller handen mot stjärnan och vinkar.
Det är ingen vanlig stjärna, det kanske är en önske stjärna! Hon kväpper sina händer och säger; jag önskar att Dante kom ned till oss för alltid! Kom och va med oss och dog när vi dog. Då skulle jag leka med Dante! 

Tårarna stiger i ögonen på mig och det gör så ont! Tidigare under kvällen när vi satt i bilen på väg till kusinerna, räknade Agnes hur många de var i sin familj och-hur många vi är. Just det säger hon de har ju lilla Oliver sin lillebror därför är de 5 i sin familj. - Ja säger ja de har sin lillebror kvar.
Då svarar Agnes mig surt, jag har också en lillebror men han dog!

Jag pratade med Q84 idag, Fina fina Nettan som jag inte pratat med sen natten då du lämnade oss. Det var hon som svarade när jag ringde in och berättade att det var dags att skicka ut Andror, läkaren för att konstatera att döden kommit till vårt hus. I dag när jag ringde var Bettan i bakgrunden, Glädje spridaren Bettan, som var med och fick Dante att ta sina första steg! Så mycket glädje och kärlek som jag känner för dessa underbara människor, som delat så mycket av livets tunga men mest glädje fyllda dagar! Hoddan som lekte och spexade med barnen, fick dem att skratta, Catrine som delade med sig av skvallerblaskor när dagarna var långa. Frida med alla roliga pennor! Jessica som agnes älskade!  Anneli, Brittis, Lisa ja listan är så lång! Niklas, Johan, Jonas som Dante sprutade ned med Liqvor vid en infusion i omaya dosan, Mats, Stefan ni är många och namnen börjar jag glömma fast era ansikten ser jag framför mig. Jag är så enormt tacksam för tiden ni gav oss tillsammans! Ni höll oss vid liv så vi fick leva på lånad tid! Tack tusen gånger!
 
Dante jag vet att du är med oss varje dag, i alla stunder!
Mitt barn min son
/ Mama

Mina barn



I natt kom du till mig. Jag vaknade straxt efter midnatt och kände små händer på min höft,
som att du skulle klättra över mig och lägga dig på din plats brevid mig i sängen.
Min lilla pojke!
Jag lever med ett levande barn och ett ängelbarn!
Hur gör man det?... är det det jag måste lära mig...

I övrigt går det framåt, allt går liksom framåt, faser byter av varandra och livet förändras.
Det som är jobbigt nu är att inte bli förstådd, om jag berättar en smula så kan ingen såklart
förstå men jag orkar inte berätta mer.
Och kampen om ljuset måste gå vidare!
Jag får försöka hitta ett sätt att hantera det!

Kampen om ljuset! / Mama

Kinesiskt ordspråk versus vardagssorg


"En glädje driver hundra sorger på flykten."         Kinesiskt ordspråk

 

Eller så kan man säga så här:


Ner till det djupa mörkret på havets botten når inte ens solens strålar.


En stor sorg dränker även den största glädjen.


Likt en brandfilt kväver sorgen glädjens syretillförsel.


Dante mumsar 


Jag "ska" vara glad för att vi inte behövde lida mer, att han och jag och alla inte behövde plågas mer, glad att han inte blev hjärnskadad.

Jag hade aldrig sett en död människa men att den första skulle bli min söta son...nääee!

Att tvingas se sin älskade, härliga lilla kille sakta dö ifrån dig och du kan inget göra...





Nääee, pappa inte glad!


Agnes och sniglingen







Agnes är liten och söt och hittar sniglar. April 2010



pappa David

...ibland blir den aldrig densamma mer.




Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer.


Alf Henriksson






Pappa


Ett brev från Storasyster till Lillebror!

A
Agnes 5år-Mamma kan du skriva ngt sorgligt?
Mama- Som vad ?
Agnes- Tack för att du fick leva med oss och vara våran lillebror!
Då är du min bästaste vän fast du är i himlen och sover.
Hälsningar Mama, Pappa, Storasyster

Agnes i tunnelbanan


Idag åkte vi "världens längsta" rulltrappa.



Nästan ända upp till himlen...


 
Bamsekramar från pappa o storasyster

Feb. 4, 2012




Dante på restaurang 9:an


pappa


Min dante!

Mama o Dante

Jag vet att du inte ville lämna mig!
Vi satt ihop, min son!
Vi var ett!

Agnes säger till mig att önskningar
går inte att slå in: för hon har önskat
att du ska komma ned till henne!
Och det gör du inte säger hon!
Jag säger att du är med henne ändå!

Starkast av allt är kärleken!
Vår kärlek Dante!

Jag älskar dig min son / Mama

Vad vill du i livet??!!





På frågan som ställdes:
Vad är det du vill??....
Vad är det jag vill?

Jo jag vill leva som förut
med min son och min dotter.
Det är det jag vill.
Hur ska jag kunna sträva efter det?
Allt annat är bara okej... inte glädje
inte lycka, inte livsmål, utan bara okej.

Visst det är inte att bli våldtagen av 8 soldater
på en gång. Det är inte att bli torterad, inlåst,
behöva se sina kära dö. Utan det är okej......
Är glaset halvtomt eller halvfullt. Olika olika dagar!

Jag har inte kommit runt allt än, är min tanke.
Även om förnuftet förstår, förstår inte mitt hjärta!

I mitt hjärta kommer vi alltid leva tillsammans.

Mama


Grattis Dante 4år!



För fyra år sedan föddes du min älskling!
Till väldens stoltaste mamma,
till världens stoltaste pappa
och till världens stoltaste storasyster.
Jag hade gått med värkar sedan igår, vi var på  hinnsvepning
vid 10 tiden och Agnes var hos farmor Zepi. Jag hade hört om igångsättning
och var väl ganska rädd för det. Så när jag kände att det hände ngt så började jag dansa och hoppa, inte bara av glädje utan för att få igång förlossningen. Vi promenerade efter lunch. från Talliden till Alphyddan via båthamnen och vattnet. Vid Zepis hus valde vi att gå 12 trappor upp, det värkte och slet i ligamenten. Men stridis som man är tågade jag på och väl uppe insåg vi att det var lika bra att Agnes var kvar. Tjo nu var det igång djävlar, gick en liten bit och fick en värk osv på vägen hem. kl 21 åkte vi in till Danderyd den här gången. Jag var livrädd efter förra förlossningen som slutade med sugklocka efter 36 h och utan personal på ett underbemannat Sös. Nä nu var vi på BB-Stockholm och det kändes lyxigt och tryggt. En lång svart barnmorska, Madeleine tror jag kom och körde med oss! Jädrar vad bra hon va! David med! Han sprang och värmde vetekuddar och andades med mig! Masserade och tillslut somnade precis som jag då jag fått Edan. Sen kom barnmorskan in vid halv tre och väckte oss och sa ni har kommit hit för att föda barn inte sova, upp och hoppa!
Japp sagt och gjort, jag dansade salsa som jag lärt mig på yogan och edan släppte lite, nu var det lustgas och värkar! Fram kom pallen och David satt bakom. Jag klämde hans fingrar så han hade tänkt att klaga, berättade han i efterhand. Tuuuur han inte gjorde det! Jag födde på huk, med Maddes hjälp och 4,16 tror jag han var ute!
David berättade att navelstängen hade spruckit och lackerat hela rummet men det minns jag inte. Jag minns bara att jag fick en pung i ansiktet!
 En pojke! Vi hade fått en pojke! Helt fantastiskt!
Jag var så lycklig, på 6.5 h hade jag fött en pojke som var helt frisk och jag hade överlevt, förlorade 1,2 dl blod ( förra 1 liter, med en massa stygn) helt utan att sy också!
Det var en sådan revansch. Jag var överlycklig!!!
Sen fick vi dessutom hotellfrukost och mysigt hotellrum!
På kvällen var jag ute och gick på premiärtur med min Ora som jag köpt innan, och den fick plats i närbutikens dörr hål. Allt var toppen jag svävade på moln!.... Lyckan varade i 3.5 veckor... sen åkte vi in till Sachsska och hade hittat blod i kisset men är en annan strory som jag tar en annan gång.

Idag tänker jag bara fira min fina starka underbara Dante som är med oss idag!
När jag vaknade vid 4 så hade han öppnat kassetdäcket på min gamla stereo brevid sängen... ja är här mamma! Jag är med dig! Mycket kärlek och smärta mina vänner!
kramar och Grattis Dante!

2011 lämnar över till 2012


2011.

Ett år som jag innerligt hoppas bara kan följas av bättre.

Eller hur Dante?

Grymt söt är du i alla fall...






Så här ser storasyster ut när hon busar med pappsen:
 



Kramar till alla och ett riktigt härligt...

GOTT NYTT ÅR!!!


Pappa David


Om

Min profilbild

Dante

RSS 2.0