dante

Titta mamma säger Agnes ikväll och pekar uppåt. Där är skinaste stjärnan som skiner så mycket.
Jag tror det är Dante som skiner för oss. Hon håller handen mot stjärnan och vinkar.
Det är ingen vanlig stjärna, det kanske är en önske stjärna! Hon kväpper sina händer och säger; jag önskar att Dante kom ned till oss för alltid! Kom och va med oss och dog när vi dog. Då skulle jag leka med Dante! 

Tårarna stiger i ögonen på mig och det gör så ont! Tidigare under kvällen när vi satt i bilen på väg till kusinerna, räknade Agnes hur många de var i sin familj och-hur många vi är. Just det säger hon de har ju lilla Oliver sin lillebror därför är de 5 i sin familj. - Ja säger ja de har sin lillebror kvar.
Då svarar Agnes mig surt, jag har också en lillebror men han dog!

Jag pratade med Q84 idag, Fina fina Nettan som jag inte pratat med sen natten då du lämnade oss. Det var hon som svarade när jag ringde in och berättade att det var dags att skicka ut Andror, läkaren för att konstatera att döden kommit till vårt hus. I dag när jag ringde var Bettan i bakgrunden, Glädje spridaren Bettan, som var med och fick Dante att ta sina första steg! Så mycket glädje och kärlek som jag känner för dessa underbara människor, som delat så mycket av livets tunga men mest glädje fyllda dagar! Hoddan som lekte och spexade med barnen, fick dem att skratta, Catrine som delade med sig av skvallerblaskor när dagarna var långa. Frida med alla roliga pennor! Jessica som agnes älskade!  Anneli, Brittis, Lisa ja listan är så lång! Niklas, Johan, Jonas som Dante sprutade ned med Liqvor vid en infusion i omaya dosan, Mats, Stefan ni är många och namnen börjar jag glömma fast era ansikten ser jag framför mig. Jag är så enormt tacksam för tiden ni gav oss tillsammans! Ni höll oss vid liv så vi fick leva på lånad tid! Tack tusen gånger!
 
Dante jag vet att du är med oss varje dag, i alla stunder!
Mitt barn min son
/ Mama

I natt kom du till mig. Jag vaknade straxt efter midnatt och kände små händer på min höft,
som att du skulle klättra över mig och lägga dig på din plats brevid mig i sängen.
Min lilla pojke!
Jag lever med ett levande barn och ett ängelbarn!
Hur gör man det?... är det det jag måste lära mig...

I övrigt går det framåt, allt går liksom framåt, faser byter av varandra och livet förändras.
Det som är jobbigt nu är att inte bli förstådd, om jag berättar en smula så kan ingen såklart
förstå men jag orkar inte berätta mer.
Och kampen om ljuset måste gå vidare!
Jag får försöka hitta ett sätt att hantera det!

Kampen om ljuset! / Mama

"En glädje driver hundra sorger på flykten."         Kinesiskt ordspråk

 

Eller så kan man säga så här:


Ner till det djupa mörkret på havets botten når inte ens solens strålar.


En stor sorg dränker även den största glädjen.


Likt en brandfilt kväver sorgen glädjens syretillförsel.


 


Jag "ska" vara glad för att vi inte behövde lida mer, att han och jag och alla inte behövde plågas mer, glad att han inte blev hjärnskadad.

Jag hade aldrig sett en död människa men att den första skulle bli min söta son...nääee!

Att tvingas se sin älskade, härliga lilla kille sakta dö ifrån dig och du kan inget göra...





Nääee, pappa inte glad!