dante

Just nu kämpar du. I morse kom du inte o väckte mig som du alltid gjort alla morgnar.  Jag sprang in och jag visste inte vad som skulle möta mig. Du låg där trött sömndrucken och varm. Du ville inte gå upp. Jag tog upp dig ändå jobbig som man är som mamma. Då kräktes du och ögonen rullade. Du blev rädd. Jag blev rädd. Trycket var för högt. Vi visste båda nu att något närmade sig. Min kropp skrek i panik men jag lade mig bredvid dig och sa jag är här hos dig! Jag är med dig tills döden skiljer oss åt. 

Inatt  drömde jag att jag försökte rädda barnet i min mage, med konstgjord andning med hjärtstartare det gick inte. Jag kunde inte rädda dig! Förlåt för det Dantes.  Förlåt mig för allt jag kunde gjort bättre. 💖/mama